5:e juli (Nord)

Halli hallå på er runt om i Sverige! Nu är det rumpnissarnas tur att berätta om dagens händelser.


Söndagen den 5 juli började med att Ivan väckte oss klockan kvart i nio. Som vanligt zombiegick alla små trötta konfirmander ut på baksidan för morgongymnastik. Ivan var också ganska trött, så han hade inga planer på vad vi skulle hitta på. Därför fick vi bestämma själva, och det blev den fredliga samurajleken som går ut på att man ska hugga varandra i magen med osynliga svärd. En rätt kul lek.
Efter frukosten begav vi oss till aulan där vi såg på fortsättningen av Jesusfilmen. Det stod vi ut med i två timmar och sen fick vi en efterlängtad lunch. Efter lite missförstånd och spring hit och dit lyckades ledarna mätta allas magar med härliga rester från tidigare dagar.


Som vanligt efter lunchen städades, fixades och donades det. Som vanligt skötte alla familjer sina sysslor utmärkt…


Klockan två gav sig ett tappert gäng ut på intervallträning. De som stannade hemma slappade lite, och en knapp timme senare hade alla satt på sig sina oömmaste kläder, det var dags för mossrugby. (eller kärrugby som den enda stockholmaren på lägret skulle säga). Intervallspringarna och latmaskarna träffades lite senare i en mosse lite öster om Eksjö, där vi haft många träningar tidigare. Med Ivan som ledare och domare delades vi upp i två lag och reglerna beskrevs. Läger syd hade på förmiddagen spelat rugby, så mossen var härligt upptrampad och lerig.


Rugbyn kom igång hyfsat fort, men några små fega flickor och pojkar stod kvar på sidorna och fegade. I leran blev det en hel del brottning, kullerbyttor och kastande av gegga.

Även konfaledarna Linnéa, Netz och Matilda vågade följa med både till mossen och ner i den. Mossrugbyn var oerhört jämn men vinnande ur spelet gick lag 2, som satte sista målet. Men det ärofyllda priset för årets lermonster går utan tvekan till Laura.

Leriga och härliga satte vi oss sedan på våra cyklar och trampade iväg till badplatsen på campingen. På vägen fick vi långa blickar av folk som såg lite halvt förvånade ut. Framme vi badplatsen var det bara att slänga cykeln på marken och springa ut i vattnet. Doppet efter kärrfotbollen var ett av de härligaste på länge. Vattnet var supervarmt, intygar Maria. Varmare än luften, lägger Lilian till.


Till middag blev det majs-, tomat- och spenatpaj. Den såg lite halvdan u tyckte de flesta men väl i munnen var det gudomligt gott!


Mätta och finklädda begav vi oss till St Lars kapell där Glen skulle döpas! Det var en väldigt mysig och vacker ceremoni och Glen var fin i sin vita dopklänning. Dopet avslutades med att läger syd och nord tillsammans sjöng älsklingslåtarna ”ära till ditt namn” och ”glory”.




När vi kom hem var det dopfest. Det bjöds på jordgubbar, chokladpudding och grädde, och det var riktigt gott!


Trötta efter en av de händelserikaste dagarna på länge gick alla söta konfirmander och lade sig.


Puss och kram från bumbibjörnarna (rumpnissarna) Laura, Elsa, Maria, Glen och Lill-Erik.