Efter frukosten gjorde de olika familjerna sina sysslor och vi i rumpnissefamiljen fick städa våra rum. Senare fick vi en lektion om hur man lindar stukade fötter. Vi lärde oss det genom att utöva det praktiskt, för vissa gick det bra men för andra gick det mindre bra. När vi var klara så stannade vissa tjejer kvar på gräsmattan där vi var och lekte den oerhört underhållande leken som kallas grisleken. Till lunch blev det champinjonsoppa som uppskattades av en del… Tyvärr var den inte så mättande, men de som vägrade äta fick rester i form av pasta.
En timme efter lunch cyklade vi iväg till träningen, men Kalle hade tappat bort sin cykelnyckel och åkte rullskidor till träningen! På vägen började det hagla. Det såg ut som snö på marken och alla var iskalla och genomblöta. De duktiga ledarna hade räknat fel på banlängden så det som skulle vara 3.6 kilometer var tydligen 5,7 kilometer. Men det fick man reda på efter att man släpat sig runt hela banan. Helena Jansson var med och sprang, och hade bäst tid av tjejerna, på runt 36 minuter.
Helena stämplar glatt i mål efter tuffa "3,6 km"...
Efter den blöta träningen åt vi middag, vi fick kyckling, klyftpotatis och tzatsiki. Det var riktigt gott tyckte nog alla! Helena Jansson hade föreläsning efter middagen och berättade om sina vägval och sitt liv och mål som orienterare, och lite annat.
På kvällen åt vi kvällsfika i form av blåbärssoppa och mackor, och sedan hade vi kvällsandakt. Nicole kom på den härliga idén att vi skulle sjunga bä bä vita lamm. Vi pratade också om meningen med livet och vi skickade en puls runt i ringen mellan våra händer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar